English
Svenska
Français
Deutsch
Español
Русский
För att göra det enklare, använd länkarna nedan för att hoppa till motsvarande avsnitt.
MIT (Massachusetts Institute of Technology/Massachusetts teknologiska institut) Blackjack-teamet har blivit världskänt för sin förmåga att bemästra spelet Blackjack på Las Vegas olika casinon. Till och med människor som tidigare varit helt obekanta med Blackjack och spelande rent generellt har hört talas om MIT-studenterna, tack vare den populära filmen ”21”, som är baserad på Ben Mezrich bok ”Bringing down the house”. Filmen, med Kevin Spacey och Laurence Fishburne i rollerna, blev hårt ansatt av kritiker men uppskattades mycket av den stora publiken och drog in omkring $157 miljoner dollar världen över.
Medan filmen på många vis glamouriserade Mezrich bok och MIT-gruppen, är den verkliga historian om denna talangfulla grupp spelare en något annorlunda sådan. Hollywood har en tendens att vältra sig i drama och det var uppenbart att glamourisering av MIT Blackjack-teamet var filmens primära mål. I verkligheten var det en väldigt liten del av historian som hade någonting att göra med Las Vegas starka ljus och livsstil. På många blackjack-siter kan man hitta en kort beskrivning av MIT-gruppen och många av dessa är bara sammanfattningar från filmen. CountingEdge skall nu ta med dig bakom upphaussning, glitter och glamour — och avslöja den faktiska historian om underbarnen som blev legendariska korträknare.
Hur MIT Blackjack-Teamet Bildades
I verkligheten var MIT Blackjack-teamet inte grundat av en professor vid skolan. Det var inte heller en persons idé, trots att det är så det målas upp i filmen. Tre före detta MIT-studenter ledde blackjack-teamet vid olika tillfällen i gruppens historia. Faktum är att gruppen inte bildades på MIT över huvud taget. Projektet startades av en student vid Harvard-universitetet.
Året var 1980 och Bill Kaplan, som just tagit sin examen från Harvard hade under tre års tid varit framgångsrik i sina försök att använda de korträknartekniker som presenteras av Edward Thorp i hans bok ”Beat the Dealer”. Kaplan hade startat olika Blackjack-grupper som hade haft stor medgång på Las Vegas casinon. I samband med uppkomsten av casinon i Atlantic City, bestämde sig Kaplan för att bilda ett team på östkusten för att mjölka den nya guldgruvan. De första spelarna han rekryterade till sin Blackjack-grupp var elever från MIT.
“JP Massar och några av hans vänner vid MIT var de första spelarna jag tränade och tog ombord”, berättar Kaplan; ”Efter något år fick JP börja hjälpa mig att leda teamet och under mitten av 80-talet. En av spelarna vi tränade mellan 1982 och 1983 var John Chang”.
Massar och Chang var kärnmedlemmarna i gruppen. Massar var en examinerad MIT-student som ledde gruppen i dess tidiga stadier. John Chang var också en av gruppens ledare. Chang tog en ingenjörsexamen vid MIT 1985. Dessa tre män formade grunden för gruppen, men som tiden gick tillkom fler och fler medlemmar. Även om några av dessa medlemmar kom från MIT, så gjorde inte alla det. Teamet innefattade även medlemmar från både Harvard och Princeton.
De Verkliga Stjärnorna i Blackjacklaget från MIT
När 21 sattes upp på biograferna utlöste det en storm av kontrovers bland de som kände till den verkliga historien om blackjacklaget från MIT. I filmen är nyckelkaraktärerna i laget västerlänningar, medan sanningen i själv verket är att de mest framgångsrika av medlemmarna var asiater. Det var två av dessa som blev de stora stjärnorna i laget.
Jeff Ma var Ben Campbells verkliga motsvarighet. Jeff Ma kom från en mycket välbemedlad familj. Ma närde en önskan om att komma in på Harvard Medical School, precis som sin karaktär i filmen. Den drömmen övergavs dock då Ma insåg att han kunde tjäna mycket mer pengar genom att räkna kort i blackjack. Ma var mycket bekant med de teorier som Thorp utvecklat och lärde sig korträkning med samma snabbhet och skicklighet som en superdator.
När många av de riktiga medlemmarna av blackjacklaget öppet kritiserade filmatiseringen, så var Jeff Ma mer förstående inför Hollywoods behov av att förhärliga berättelsen. Ma har till och med en mindre roll i filmen: han spelar en dealer vid namn Jeffrey som beskrivs av Campbell som ”my brother from another mother”. Jeff Ma och hans familj närvarade vid filmens premiär.
När dagarna av blackjackspelande var över grundade Jeff Ma en sportinriktad börssida vid namn Protrade. Även om Jeff Ma inte längre sysslar med blackjack så är hans intresse för spelande fortfarande starkt.
Mike Aponte återskapades i 21 som den stöddigt otrevlige karaktären Jimmy Fischer. Mike Aponte var i verkliga livet inte lik Fisher över huvud taget. Aponte var en sansad och smart student som också visade en fallenhet när det gällde att praktisera Thorps metoder vid korträkning.
Verkligheten och fiktionen stämmer dock någorlunda överens vid en beröringspunkt. Mike Aponte rekryterade faktiskt Jeff Ma till blackjacklaget. De två studenterna var vänner sedan länge och det var Aponte som lärde Jeff Ma att spela blackjack och att räkna kort. Det fanns ingen rivalitet de två emellan, över huvud taget. Både Aponte och Ma var främst inriktade på att tjäna pengar, vilket de också lyckades med.
Som ung föll det aldrig Mike Aponte in att syssla med kortspel. Aponte var son till en militär och hans familj flyttade många gånger på grund av faderns arbete. Mike blev, trots att han hade flyttats runt mellan 11 olika skolor, avskedstagare för sin gymnasieklass. När Aponte anlände till MIT för att studera ekonomi så tog det inte lång tid innan en klasskamrat närmade sig honom och berättade att vissa av studenterna hade upprättat ett blackjacklag som med hjälp av korträkning tjänade oerhört stora pengar.
Aponte berättar att han blev helt besatt av blackjack från den dagen han inledde sin bekantskap med blackjacklaget från MIT. Det tog inte lång tid innan Aponte blev lagets Storspelare, vilket var ett namn som gavs till den av spelarna som uppvisade störst självkontroll vid bordet, dock inte nödvändigtvis den som var bäst på att räkna kort. Med hjälp av signaler från de andra i laget kunde Aponte få reda på om ett bord var ”hett” eller inte, för att sedan uppta räkningen och satsningen.
Mike Aponte var så bra på det han gjorde att han så småningom blev manager för laget från MIT. Aponte blev då ansvarig för rekrytering och träning av nya medlemmar. Han ledde laget fram till år 2000 och hjälpte gruppen från MIT att vinna flera miljoner dollar. I verkliga livet så var Mike Aponte stjärnan.
Efter lagets upplösning fortsatte Mike Aponte med att räkna kort på professionell nivå. Han vann också den första World Series of Blackjack år 2004, där han bevisade att han var lika skärpt som någonsin tidigare. Idag lär Aponte ut korträkning i blackjack genom en instruktionshemsida.
MIT Blackjack-Teamets Organisering
Hur MIT Blackjack-teamet arbetat är någonting som av självklara skäl väldigt länge har varit konfidentiellt. Några av medlemmarna spelar fortfarande Blackjack i dag och det vore dem en stor otjänst om deras metoder avslöjades. Dock finns det tillräckligt med information för att beskriva teamets grundläggande metoder.
MIT Blackjack-teamet leddes av Bill Kaplan, JP Massar och John Chang. Andra ledare introducerades under gruppens verksamhetstid. Bland annat Mike Aponte.
Team-ledaren var inte typiskt sett någon som deltog i spelandet. Som en regel var ledarna för gruppen de som var ansvariga för att organisera spelsessioner och även för att spelarna kunde transportera sina pengar från ställe till ställe. Det var ofta nödvändigt för spelarna att gömma stora mängder pengar på sina kroppar vid visitering på flygplatser. Hade pengarna blivit funna hade det lett till en mängd obekväma frågor, framför allt från IRS (Internal Revenue Service) som skulle vara mycket intresserade av att veta hur universitetsstudenter kunde ha så mycket pengar, oredovisade på skattesedlarna.
Gruppen placerades, av gruppledaren, på strategiskt utvalda platser inne på casinon. Ledaren övervakade alltid hela operationen. Fanns det någonsin ett problem med en av teamets medlemmar så var det ledarens uppgift att ta hand om det.
Den andra gruppmedlemmen var signaleraren. Signalerarens jobb var att hitta de ”heta” blackjackborden inne på casinot. Signaleraren satte sig ned för att spela, som vilken annan spelare som helst; och satsade alltid minimum. Medan de spelade, var dessa spelares uppgift att ta reda på Blackjack-bordets sanna räkning. Så snart räkningen blev fördelaktig, gav signaleraren sin signal till gruppens övriga medlemmar genom överenskomna gester. I filmen korsade signaleraren sina händer bakom ryggen. Det är osannolikt att en sådan signal någonsin användes av MIT-teamet eftersom den var alldeles för basal och lätt att upptäcka.
En av teamets signalerare var Jane Willis. I filmen spelas hon av Kate Bosworth. Willis var en Harvard-studerande och i dag är hon en respekterad advokat. Willis gav signalen som sedermera introducerade den sista delen av Blackjack-teamet; storspelaren.
Storspelarens jobb var enkelt och rättframt. Personen kom in när räkningen var hög och insatserna stora. Så snart leken svalnade, signalerades storspelaren än en gång av signaleraren och håvade in vinsten.
Även om storspelaren behövde ha stor förståelse för korträkning och hålla den korrekta siffran vid Blackjack-bordet, så var det inte personens primära ansvarsområde. Storspelaren förväntades kontrollera sina känslor vid alla tillfällen. Självdisciplin var storspelarens signum. Utan en stark självdisciplin, kunde frestelsen att spela lätt ta över och MIT-teamet kunde förlora en stor portion pengar. Storspelaren behövde dessutom vara expert på att undvika granskning från casinots chefer, inhyrda för att upptäcka korträknare.
Under MIT Blackjack-teamets glansdagar var Jeff Ma och Mike Aponte gruppens storspelare. Det var dessa två män som var den absoluta kärnan av laget och stod för det mesta av arbetet.
MIT Blackjack-Teamet och deras Livsstil
21 beskriver blackjacklaget som ett gäng som älskade fart och äventyr, champagne och lap-dance. Ingenting kunde dock vara längre från sanningen. Blackjacklaget ansträngde sig i själva verket till det yttersta för att flyga under radarn. Det fanns flera anledningar till att de gjorde så.
Den största var rädslan för att bli tagen och portad från de olika casinon de besökte. Casinos har aldrig haft mycket för korträknare och det är till och med så att de har speciell personal som spanar efter och straffar korträknare. Nu för tiden blir man mest troligt portad om man upptäckts, men på den tiden då blackjacklaget från MIT spelade så var det ett betydligt hårdare klimat.
I casino-spelandet tidigare dagar, och då särskilt bland de casinon i Atlantic City där laget håvade in sina största vinster, var det inte ovanligt att man som korträknare kunde bli förd till ett rum utan fönster där ”tjurarna” förhörde en. Dessa förhör var ofta våldsamma. En spelare som blev utsatt för ett sådant förhör var ofta väldigt lättad över att få lämna casinot och att aldrig mer röra vid en kortlek.
Om studenterna från MIT hade festat vilt och strött stora summor pengar omkring sig så hade casinobossarna snabbt uppfattat det och blivit misstänksamma. Risken för att åka fast hade ökat dramatiskt. Det låg i deras intresse att hålla en låg profil, utföra jobbet och sedan försvinna så snabbt som möjligt.
En annan anledning till lagets låga profil var att flera av medlemmarna fortfarande studerade och värderade sina examina högt. Att bli utsparkad från ett casino var en sak, men att bli utsparkad från MIT var något helt annat. Ingen av dessa exemplariska studenter var villiga att riskera detta med fester och liknande. Den enkla sanningen är den, att medlemmarna i laget såg sitt spelande som ett företag. Deras attityd gentemot det var högst seriös och professionell.
Det gick väldigt bra för gruppen innan de splittrades nära år 2000. Det fanns många faktorer som slutligen ledde till deras upplösning.
Casinon blev allt smartare när det kom till identifierandet av korträknare. Den största törnen för korträknare världen över var förmodligen när casinon började införa ansiktsigenkännande mjukvaruprogram som kunde uppmärksamma casinocheferna på att någon var en korträknare.
Vid det här laget hade saker och ting hade blivit så svåra för MIT-teamet att de tvingades klä ut sig i ett försök att dölja sina riktiga identiteter. Det fungerade bra i början, men ansiktsigenkännar-programmen blev mer avancerade och deras förklädnader slutade till sist att fungera.
Det kom med andra ord en tid då risken inte längre stod I proportion till förtjänsten. Dessutom hade många av studenterna examinerats och lyckats få välbetalda arbeten inom den privata sektorn. Ingen av dem var särdeles sugen på att förstöra sina karriärer genom att åka fast för korträkning. Pö om pö försvann medlemmarna och började göra normala karriärer.
Dock fans det några medlemmar som fortsatte spela Blackjack långt efter att MIT-teamet hade upplösts. John Chang var en av dessa. Chang var väldigt framgångsrik som professionell korträknare och spelar faktiskt Blackjack än i dag. Han har blivit gripen för korträkning många gånger och tvingas ofta använda väl genomarbetade utklädnader för att komma in på casinon.
Några andra, såsom Mike Aponte och Jeff Ma, är fortfarande involverade I spelverksamhet. De spelar inte längre professionellt, men använder sina färdigheter inom spelrelaterade affärer. För några, såsom Jane Willis, är Blackjack bara ett kärt minne från ungdomen.
Oavsett vad de gör nu, så ser MIT Blackjack-teamets medlemmar alltid tillbaka på en tid när de var mästarna på alla casinon.